Mellan vilka år var jägarstenåldern
TaggStenåldern
Stenåldern är människans äldsta tid på jorden från det att man började göra stenredskap. Jägarstenåldern börjar för 2,5 miljoner år sedan i Afrika och nådde Mellersta Östern och Asien för 1,5 miljoner år sedan. Från Stenåldern finns det nästa bara föremål av sten kvar.
För 40 år sedan, i slutet av senaste istiden, vandrade människan från Afrika till Europa. För 13 år smälte isen över Norden att smälta, först i söder sedan i norr, och de första människorna till Skåne och det blev stenålder här.
För cirka 9 år sedan kom jordbruket till Balkanområdet i södra Europa. Det var människor från Mellanöstern som flyttade till nya platser och tog kunskapen om odling och boskapsskötsel med sig. Tusen år senare fanns jordbrukare över stora delar av Europa.
Stenåldern delas in i äldre och yngre stenålder som också kallas jägarstenålder och bondestenålder. Jägarstenåldern är den långa perioden då människan jagade, samlade och fiskade. Bondestenåldern är den period då människor började odla säd och ha husdjur.
När de första jägarna och samlarna kom till Norden var det redan bondestenålder i Mellanöstern.
Jägarstenålder
Jägarstenåldern innefattar den äldsta samt större delen av stenåldern (i Europa ca 40 - 10 ) då människorna levde på jaktverksamhet, fiske samt framförallt vilket samlare.
Under den här delen av stenåldern levde människorna i mindre grupper alternativt stammar likt vandrade mellan olika lokala platser inom landskapet samt letade efter föda.
Befolkningen fanns glest utspridd över vidsträckta områden. Människorna levde inom regel inom månader utan att titta eller lyssna någon utanför sin personlig grupp. beneath hela existensen träffade man på sin höjd några hundra människor.
Männen var inom regel ansvariga för jakten, medan kvinnornas ansvar inom första grabb var för att ta grabb om barnen och för att samla in ätliga växter i den närmaste omgivningen. Redskapen likt människorna använde tillverkades från trä, ben och berg (främst flinta).
Handeln mellan grupper av människor begränsades maximalt till prestigeladdade (högt ansedda) varor liksom snäckskal, bärnsten och färgpigment.
Tillvaron styrdes helt och hållet av jakten på att födas vilket gjorde att man levde en kringflackande liv i bytesdjurens fotspår. Detta framgår klart i fornfynd och grottkonst. Målningarna vittnar också angående en religiös världsbild, starkt präglad från den
Mesolitikum
Mesolitikum (av grekiska μέσος mesos, "mellan" och λίθος lithos, "sten" 'Mellanstenåldern', ofta kallad jägarstenålder) är den tidsperiod i människans förhistoria som ligger mellan stenålderns perioder paleolitikum och neolitikum. Begreppet "mesolitikum" används främst om utvecklingen i norra Europa[1]. På andra platser går utvecklingen direkt från paleolitikum till neolitikum, eller så talar man om epipaleolitikum.
Mesolitikum karaktäriseras främst av att den värmeperiod som inleds i och med den senaste istidens slut leder till att den paleolitiska megafaunan försvinner, då tundrasteppen övergår i ett först glest senare alltmer slutet skogslandskap. De senpaleolitiska jägarna tvingas övergå till jakt av skogens villebråd, fåglar småvilt och fiske.[2] De nya livsförhållandena leder till nya teknologiska innovationer och mikroliterna gör sitt insteg i redskapsinventariet; dessa fästs i ben- eller hornskaft. Fiskeutrustning (exempelvis flöten), men även nät och vidjeflätade mjärdar används. Stenyxor är en anpassning till skogslandskapet och används i tillverkningen av träföremål som kanoter paddlar och pilbågar har påträffats från perioden.[3]